Tänk dig att du tvingas in i en metallbur. Du känner hur den sänks ner i djupet. Plötsligt brinner det i halsen och lungorna. Du drabbas av panik, kastar dig mot väggarna och mot de andra runt omkring dig. Efter en minuts extrem smärta och dödsångest förlorar du till slut medvetandet.

Denna upplevelse väntar de 2,5 miljoner grisar som skickas till svenska slakterier varje år. Forskare från SLU beskriver koldioxidbedövningen i en rapport: ”I dessa filmer ses grisarna lyfta sina huvuden och sträcka ut nacken, lyfta trynet och öppna munnen, hoppa uppåt och kämpa med aggressiva kroppsrörelser; förmodligen i försök att få luft. Ögonen är ofta vidöppna med synlig ögonvita (möjlig indikation på rädsla). Dessa beteenden tyder på att djurens överlevnadsinstinkter är maximalt aktiverade, vilket förmodligen orsakade den högsta möjliga nivån av rädsla och ångest i djurens försök att överleva.” (citerat från boken Rapport från ett slakteri av Lina Gustavsson) Flera djurexperter menar att koldioxidgasning borde förbjudas.

Det finns andra, betydligt mindre smärtsamma, sätt att bedöva grisar på. Men koldioxidgasning används ändå för att det är ett billigt sätt att bedöva grisar på. Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) vill att mer forskning ska bedrivas för att hitta bättre sätt att få grisar medvetslösa innan slakt.

Förbjud koldioxidgasning! 

Enligt den svenska djurskyddslagen (Kap 2, 1 §) ska djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Att gasa grisar med koldioxid är en av de mest smärtsamma bedövningsmetoder vi känner till. I ljuset av lagen borde metoden inte få existera.

• Vår namninsamling: Skriv på vår namninsamling för att förbjuda gasningen av grisar. Denna kommer att skickas till regeringen.
• EU-namninsamling: Förbjud gasningen även i hela EU genom att skriva på denna namninsamling.
• Påverka politiker: Kontakta politiker och partier och be dem förbjuda CO2-gasning. Sök till exempel på “förtroendevalda i [din kommun] kontakt”.
• Sprid kampanjen: Dela informationen i sociala medier med #gasagris.
• Välj växtbaserat: Genom att äta från växtriket minskar vi antalet djur som behöver lida och visar att vi kan leva (och frodas!) utan att döda.

Gasa gris? är en kampanj från Save Movement Sverige för att förbjuda koldioxid-gasning av grisar i Sverige. Vi strävar efter att växla om till en matproduktion med minimalt lidande, därför förordar vi alltid växtbaserat. På vägen dit vill vi få bort det som leder till allra mest lidande för djuren.

Lär dig mer

• Video innan gasning: Se SLU:s video om hur grisar drivs in i gaskammaren.
• Video under gasning: Se SLU:s video av gasningen av grisar på svenskt slakteri.
• Artikel om alternativ till koldioxid-bedövning (öppen).
• Aftonbladets granskning: I slutet av 2025 gjorde Aftonbladet ett stort reportage om gasningen av grisar i Sverige, endast öppet för pluskunder dock.
• Motioner och frågor om grisgasning i riksdagen: Socialdemokraterna 2025, Miljöpartiet 2023, Vänsterpartiet 2021.

Veterinär Lina Gustafsson beskriver hur det är att bevittna gasningen på Sveriges största grisslakteri:

”Dörren stängs, jag lyfter draperiet, korgen sänks ner i schaktet och stannar på några meters djup. Jag står precis ovanför och ser suggorna genom korgen som har gallerstänger i taket och på sidorna. De är oväntat nära. Schaktet fylls med gas. Suggorna börjar röra sig oroligt. Först vädrar de någon sekund. Sen kommer skriket. Alla som hört suggor skrika vet att de har starka röster. Jag hör deras skrik varje dag när de bråkar, när de vägrar gå, när någon sugga hoppar upp på en annan eller när de blir skrämda. Men det här är något annat. Det här är ett vrål. De kastar sig fram och tillbaka, gör allt för att försöka ta sig ut, för att få luft. Hela korgen skakar. De hoppar, försöker springa, studsar som kulor mellan väggarna samtidigt som deras vrål skär genom luften. Sen faller de ihop. De ligger med benen huller om buller och kippar efter luft, munnarna är lyfta mot mig, uppåt. Bröstkorgarna häver sig häftigt. När det blir stilla ett par sekunder tror jag först att det är över. Men så kommer det ett nytt vrål. Och ett till. Det ebbar ut med ett sista desperat pip på slutet.”

”På bussen hem kan jag bara stirra rakt framför mig. Scenen spelas upp gång på gång, jag ser deras ögon, hör deras vrål. Att möta blicken hos någon som kämpar för sitt liv. Veta att det var vi som stängde dörren till gaskammaren. Det känns som att min själ sjunker.”

Ur boken Rapport från ett slakteri (2020) av Lina Gustafsson. Läs ett längre utdrag ur boken här.